Tusan..

ÅÅÅÅÅÅÅHHH! Vet inte vad jag ska ta mig till! ALLT känns så ostabilt nu, vet inte vart jag har någon! Känner mig verkligen bara ensam och bortglömd.  Känner inte att det finns någon jag kan bara vara med lixom.. Varför käns det såhär?! Varför ÄR det så här för?! Uuusch.. skitjobbigt är det verkligen. Vet inte vart jag ska ta vägen. Har inte gråtit så här mycket på länge! Jag vill bara att det ska bli som vanligt igen, men jag förstår inte vart det gick snett?? Vart jag ska börja, hur jag ska göra allt bra. Eller ska jag inte göra något? Bara sitta å vänta tills ni förstår vad som håller på att hända? Eller ni kanske inte bryr er heller. Vad vet jag..

"You said you were my best friend, was that a lie?
Now I’m nothing to you, you’re with another guy
I tried, I tried, I tried, and I’m trying
Now on the inside it feels like I’m dying"