sanwees

Nu är jag inne på tredje dagen efter att jag fått reda på denna tragiska händelse, men varje tyst minut jag får så tänker jag på dig och tårarna kommer, är alldeles öm runt ögonen. ALDRIG hade väl jag kunnat tro att jag skulle bli så tagen av det här. Jonas fick prata mig till söms fördan för att annars skulle jag bara ligga och tänka, och gråta.. Inatt sov jag själv, och det var inte roligt. Tänker på allt, på din tid, din familj och allt du hade kvar att göra här hos oss. Du rycktes bort alldeles för tidigt. Har inte vågat titta i några fotoalbum än.. Räcker med allt jag ser på facebook och alla fina kommentarer som får mig att gråta. Jag känner mest att jag innerligt hoppas att alla förstod vilken fin kille du var. Jag tror inte att alla vet det. Det är nu först jag verkligen tror på ett liv efter döden, eller iallafall nånting, inte bara tyst och mörkt. För det kan väl aldrig vara mening att det ska sluta såhär för dig. Jag tror att du är på en underbar plats och väntar på oss, vi ses Mattias! Jag tror faktiskt det.